Världsbild

Man brukar titta på bilder utifrån begreppen förgrund, motiv och bakgrund. I min världsbild är jag motivet. Förgrunden är allt det ”lilla”. Som biologiska varelser kan vi uppfatta mått som millimeter och möjligen tiondelar men sedan blir det knepigt. Titta i ett mikroskop, fundera på ’nano’, hur stor är en enskild atom, fotosyntesen … Allt finns där men vi har inte förmågan att se det. Det är inte en förutsättning för vår överlevnad.

 Bakgrunden är universum; allt det ”stora”. Avståndet till månen är möjligen begripligt; vi kan se den ganska tydligt och ”vi” har varit där. Men avstånd räknat i ljusår är obegripligt; jag vet hur det känns att åka till Stockholm ca 50 mil men det går inte att föreställa sig en resa till solen även om jag vet att det tar ljuset 8 minuter att nå jorden.

För överlevnaden behöver jag heller inte fundera på de riktigt stora avstånden; solsystem, galaxer, den krökta rumtiden, oändligheten eller ens evigheten.

Men både det lilla och det stora finns där och jag är en del av det. Jag är en del av det kosmiska kretsloppet; solen uppstod ur ett stoffmoln efter gamla stjärnor, den kommer att explodera och bilda ett nytt moln. De atomer jag består är en tillfällig ansamling av och återgår sedan till det ändliga antalet atomer som universum består av.

Existentiella frågor

Var kommer vi ifrån? Varför finns vi? Vad är meningen? Vad händer efter döden?

Bara för att frågor kan ställas är det inte säkert att det finns svar. I varje fall inte svar som tillfredsställer frågeställaren. Men ett är säkert: Så länge ingen har kommit tillbaka från ”andra sidan” och rapporterat kontrollerbara fakta och besöket kan återupprepas på något annat håll får vi leva med den existentiella osäkerheten. Den är ett filosofiskt spörsmål och inte föremål för naturvetenskaplig forskning.

Ur Wikipedia (2010-09-12):

En världsbild avser föreställningar om tillvarons beskaffenhet, världsalltets byggnad och om människans roll. Det kan gälla kulturerssamhällens, gruppers eller en enskild människas sätt att se på världen och de stora frågorna om dess ursprung, beskaffenhet och mening.

Den historiska världsbilden har förändrats under århundradena och utmärks av att perspektivet i tid och rum och tänkandet kring dess sammanhållande krafter har vidgats. Tidiga religiösa världsbilder involverade korta tidsrymder med vidskepelse och övernaturliga skapare och upprätthållare. Insikter om celesta kroppars sanna natur är sena företeelser och studiet av deras rörelser länge uteslutande ägnat astrologiska förutsägelser av sociala sammanhang.

Historiska skeden avgränsas av paradigmskiften inom vetenskapsområden som astronomi, geologi och biologi.

Sekulära eller religiösa världsbilder är viktiga motsatspar. En vetenskaplig världsbild har hög status, och den återfinns ofta både hos personer med sekulär och religiös världsbild.