Religion

Religion som företeelse

Sidan i sig är varken för eller emot religion som en privatangelägenhet. Om en troende lever upp till den gyllene regeln så inser hon/han det oetiska i att vilja styra samhället med religiösa påfund eftersom de då skulle begränsa friheten för mig och alla andra icke troende plus alla troende av en alternativ konfession.

Ricky Gervais om ateism

Rågång

Skiljelinjen mellan naturligt och övernaturligt är inte glasklar. Exempel: Troende som definierar sin gud som ett personligt möte, en relation, som inte kan analyseras och mätas talar ju tydligt om att föremålet för tron är övernaturligt. Mörk materia var länge en teori för att krafterna i universum skulle kunna förklaras. Nu har man funnit bevis för dess existens men var det en övernaturlig massa innan och nu en naturlig? Nej, den tillhörde bara ”ännu ej förklarade fenomen”.

Naturligt är allt annat som går att väga, mäta, analysera, betrakta, som sådd och skörd, åska, fattigdom, befolkningstillväxt, miljöhot osv.

Det naturliga finns objektivt sett, det övernaturliga finns inte i sinnevärlden och är därför en subjektiv upplevelse.

Offentligt och privat

En sekulär stat är neutral i förhållande till olika trosuppfattningar. Neutraliteten garanterar alla samma rätt att utöva sin tro eller livsåskådning. Staten och kyrkan skildes åt i Sverige år 2000. I det avseendet är Svenska kyrkan ett bland alla andra trossamfund. Men i praktiken, inte minst av historiska skäl och den dominerande storleken, råder obalans. Många medborgare reflekterar t ex inte över sitt medlemskap och många tror att man inte blir ”ordentligt begravd” om det inte sker i kyrkan.

Lagar och regler

När staten stiftar lagar och utfärdar regler bör det alltså ske utan att favorisera en viss trosinriktning (som alltså baseras på övernaturliga fenomen). Religionsfrihet råder och inkluderar frihet från religion. Vi ansluter oss till demokrati som styrmedel. Den är stark om medborgarna engagerar sig (Sverige) och svag om de inte bryr sig (USA). Vill vi att alla ska ha samma chans oavsett tro måste vi alltså engagera oss just av demokratiska skäl. Religion i den mån den är expansiv och har maktanspråk är alltså ett hot mot demokratin. Religionsfriheten gäller därför den privata sfären medan den offentliga enligt lag ska vara konfessionslös. Det offentliga rummet, t ex av skattemedel finansierade institutioner som skola, sjukvård, kriminalvård, försvar och riksdag har därför ingen skyldighet att upplåta vare sig rumsyta eller personal för Svenska kyrkan eller någon annan trosinriktning.

Slutsats

Religion är därför en privatangelägenhet. Den var förr en maktfaktor, en del av överhögheten staten som styrde människors tillvaro. På andra håll i världen är den staten. En företeelse som avskräcker. Våra förfäder lyckades skaka av sig oket och skapa ett förhållandevis jämlikt, rättvist och demokratiskt samhälle som tillgodoser de mänskliga rättigheterna på ett ypperligt sätt jämfört med världen i övrigt.

Att släppa in religionen i samhällsbygget, även om det skulle ske på demokratiska villkor, vore ett svek mot våra tidiga demokratikämpar, mot upplysningen och mot de trosinriktningar som inte nådde fram i konkurrensen. Religionerna hyser ju absolut ingen enhetlig uppfattning om samhället. På samhällsplanet är därför religion och demokrati oförenliga storheter. Den sekulära staten är alltså enda garanten för verklig religionsfrihet.