Mitt ställningstagande

Vi har väl ungefär samma bakgrund: växt upp på svensk landsbygd, döpt, gått i söndagsskola, konfirmerad, vigd i kyrkan, julottor, andras vigslar och begravningar. En normal förankring i svensk kristen tradition. Vi pratade aldrig religion hemma; mina föräldrar var inte troende men gick på de kyrkliga begivenheter som kutymen krävde; begravningar och dop, kanske nån julotta.

Danske kungen tipsade Ansgar att resa till Birka i början av 800-talet. Den lokale kungen blev överraskad men tillät honom att missionera. Det stötte på motstånd och rann ut i sanden. Inga andra försök lyckades heller.

För att sammanslagningen av Svea och Göta riken 300 år senare skulle lyckas skickade man efter administrativ hjälp, en konsult från Vatikanen; det fanns ingen som helst folklig efterfrågan. Makten bestämde, vi blev katoliker.

Om vi på något sätt hade fått välja religion finns det knappast något som talar för att vi skulle ha valt en främmande lära från Mellersta östen! En lära som byggde på den tidens moral och levnadsregler i en främmande kultur.

Sedan lade Gustav Vasa beslag på kyrkans egendom och införde den lutherska varianten, inte för att Luthers reformerade kyrka var så mycket bättre utan för att det var högsta mode i Nordeuropa; det var politiskt korrekt och bra utrikespolitik!

På 1700-talet gjorde folk ute i Europa uppror mot överheten; upplysningen tog form! Det fanns redan då kunskap som motsade sanningshalten i Kristendomen.

Ända fram till 1951 behöll Kristendomen sitt grepp om svenska folket; först då blev det tillåtet att INTE tillhöra ett samfund dvs det blev tillåtet att vara t ex ateist. Och år 2000särade vi på stat och kyrka. Det var resultatet av vår demokratisering och folkliga upplysning; allmänt spridd kunskap. Den vetenskapliga bilden, historiskt motarbetad av religiösa föreställningar, har kört om t ex skapelseberättelsen.

Det finns inga som helst bevis för att religiösa föreställningar är ”sanna”; att mirakler har hänt, att gud griper in i verkligheten. Det finns inget kärleksfullt i Kristendomen som inte vägs upp av något ont sju resor värre. Det finns inte heller något förstahandsbevis för att en jesus i bibelns bemärkelse skulle ha funnits. Läran är totalt främmande i en modern värld! Och goda människor kan alla vara; och väldigt många är det, även utan religion. Det finns en hel del gott som sker i religionens namn men det begränsar sig till tröst och lindring. Religionen har aldrig förmått att förändra samhället så att levnadsbetingelserna blev bättre för ”fattiga massor”. För det behövs det politisk vilja.

Problemet är att vi har fått lära oss vara hövliga, lågmälda, ta hänsyn till, respektera och inte höja rösten mot den religiösa tron och dess anhängare. Som om den exklusivt bör vördas. Av vilket skäl då? Jag försöker att inte vara ohövlig mot någon men jag känner inte längre någon speciell respekt för kristen eller annan tro. Den har inget berättigande i det offentliga livet. Däremot försvarar jag allas rätt att omfatta vilken tro som helst. Många behöver den uppenbarligen som tröst och gemenskap inför livets allvarligare sidor. Men om tro, oavsett form, går ut över nästan är den värd seriös kritik. För vi har i demokratisk ordning lagstadgat om allas rätt både till och från religion. Därför blir den en privatsak.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *