Från ateist till humanist

forts.

Bibeln är en efterhandskonstruktion! Innehållet är författat under en tidrymd av 1.800 år och sammanställd till den bok vi känner idag omkring år 300 v t. Den har mycket lite med dagens verklighet att göra. Religioner har ett udda förhållande till sanningen!

Vad skall vi med religion till? Vad är religiös tro? Vad är det de troende tror på?

Min analys

Min högst privata, ovetenskapliga analys av religiös tro i allmänhet och kristendomstro i synnerhet har nu nått vägs ände. Bilden av trons väsen och dess utövare är naturligtvis inte fullständig. Det saknas både detaljer, valörer och kontraster. Men den är tillräckligt tydlig för ändamålet.

Teologiskt sett är min analys en skrapning på ytan av det skälet att ämnet teologi måste anses vara en pseudovetenskap.

Underlaget för analysen är min barndoms söndagsskola, konfirmationsundervisningen, kristendomskunskapen i skolan, förkunnelsen i kyrkan under alla bröllop; inklusive mitt eget, dop, begravningar, julottor och alla andra begivenheter där. Dessutom ett intensivt studium av Svenska kyrkans jubileumsbok Befrielsen från 1993 samt debatter med kristna, muslimer och Jehovas vittnen.

De troende och deras tro tar sig förstås olika uttryck från person till person. Ändå kan jag skönja tre falanger skilda åt med otydliga gränser men ändå mycket olika sinsemellan. Tillsammans bildar de en triangel där basen utgörs av den stora massan som tror att de tror dvs de ljumt troende, som tror därför att det hör till; ”så gör vi i vår familj”. Dit hör också alla de som traditionsenligt firar kyrkohögtiderna med lite större allvar än den oengagerade allmänheten. Den här sortens tro bygger på oreflekterad tradition och trygghet, inte på analys eller självständigt tänkande. Det är helt enkelt en naiv barnatro. Vi kan kalla dom ”Christian light”.

Falang nummer två befolkas av bokstavstroende, de av ordet förblindade, de som inte skyr några medel för att åtnjuta himlens belöningar redan är på jorden. Hit hör Ulf Ekman, Stanley Sjöberg, Åke Green, Tuve Skånberg … Rabiata förespråkare för religiösa friskolor, för en samhällsordning baserad på religiös grund, mot aborter, mot homosexuellas rättigheter, mot samkönade äktenskap, mot stamcellsforskning osv. Ytterligheten är konservativa katoliker samlade i Prästbrödraskapet S:t Pius X förkortat SSPX, så konservativa att de bannlysts av påven. De sätter sig över lagen om det krävs, de är grova i sitt uttryckssätt, svingar korset och tar till brösttoner. Deras samhälle faller samman utan religiösa ramar och kristen moral. Ledordet är makt! Förebilden är ofta framgångsteologi à la USA. Och de saknar den intellektuella förmågan att kombinera sin egen tro med faktiska omständigheter. I deras ögon är det en styggelse att vi i den mest avkristnade regionen i världen uppvisar högst demokratiindex, högst levnadsstandard, högst … .

Den tredje falangen befolkas av de bokstavstroendes kusiner. Deras tro är en personlig upplevelse, mötet med gud är en sublim, mycket privat relation och en individuell erfarenhet. Gud är ett transcendent väsen som inte låter sig definieras och ännu mindre vetenskapligt analyseras. Gudsväsendet finns överallt och skapelsen har skett i enlighet med evolutionsteorin, som är hans verktyg. Vetenskapliga fakta kommer och går men gud rår. Miraklerna tolkas som sedelärande metaforer. Moralen stammar ur kristendomen, som är den ”finare” och rätta läran. Deras tro har, hur konstigt det än kan låta, en intellektuell prägel. Ulf Jonsson hör hit medan Anders Piltz allt som oftast dubblerar med bokstavstro. K G Hammar stödjer sig på vänsterfoten i den här falangen men tar då och då ett skutt över till första falangen. Han är lite udda när han säger att gud är naturen, någonting han vilar i. Varför tro på naturen, den finns ju, som Torbjörn Tännsjö skulle ha sagt.

Kristendomsmanualen

Manualen som marknadsförs under namnet Bibeln är sammansatt av lösa berättelser. De är författade under en tidrymd av 1.800 år fram till ca år 300 v t. Först omkring 100 år senare beslöts vilka berättelser som skulle ingå i samlingsverket och vilka som inte fick plats. Det är som om vi idag skulle leta upp nedtecknade iakttagelser från 200-talet v t och fram till nu. Och sedan skulle vi ställa samman avsnitten om 100 år! Processen skulle vi numera kalla redigera men under hela tillblivelsen har världens mest översatta och sålda bok saknat en sammanhållande redaktör.

Författarna kände av naturliga skäl inte till att deras nedtecknade iakttagelser skulle ingå i ett större verk sådär tusen år senare. Det utspridda författarkollektivet bestod av en brokig skara trashankar, snickare, en munskänk, några kungar, fiskare, förvånansvärt många profeter m fl. Avsnitten har författats på många olika språk. Därefter har de förvanskats i avskrifter och översättningar i otaliga generationer. Berättelserna är skrivna i en tid som i alla avseenden skiljer sig från nutid. Många har av olika skäl valts bort. Bibeln är med andra ord en efterhandskonstruktion! Som i varje tid, i varje kultur och i varje trosinriktning OMtolkas efter eget skön.

Lyssnade till ett föredrag av en exeget som tyckte att det enda raka är att skriva en ny bibel utifrån dagens världsbild.

I förlagsvärlden måste man förmodligen misstänka att himlen är inblandad på något sätt. Det är ett under att detta lapptäcke har blivit fundamentet, bokstaven, manualen, rättesnöret och verklighetsbeskrivningen som förfört generation efter generation. Alltså måste det vara guds ord?

Barnatro

Religionens företrädare; präster, troende religionslärare, diakoner, pastorer och, inte minst, troende föräldrar tutar först i barnen, det de kallar, ”sann kunskap”. Men det är en illusion om frälsning, om arvsynden och om ett liv efter detta. Det är ett budskap, som på det känslomässiga planet, tränger undan riktig kunskap. Budskapet sätter fantasin i rörelse och vädjar till folks djupare, existentiella rädslor där den nyktra verkligheten har svårt att göra sig gällande. Kyligt logiska argument smälter i den varma okunskapen som i sin tur bäddar för bisarra löften om något så ointelligent som evigt liv. Å ena sidan, ett kärleksbudskap, å andra sidan, ett hot om vedergällning; HAN ser dig! Förkunnarna gör sig ansvariga för en påstådd sanning om det mest okända som man kan föreställa sig; ett fiktivt paradis efter döden.

Längre fram i livet poppar prästerna upp igen vid sjuksängar och dödsbäddar. Där skördar de frukterna av planterade irrläror och levererar tröst åt vilseledda, skräckslagna, totalt ensamma och desorienterade själar. Nu erbjuder de ”räddning och befrielse” i en situation då ingen har sinnesnärvaro att tänka klart eller att opponera sig. De vilseleder alltså hela vägen ända in i slutet med påståenden utan annan täckning än hänvisning till ”kristendomsmanualen”. Detta sker naturligtvis i ”god tro”, oftast. Men goda kristna gör inte budskapet mera trovärdigt. Hela idén om evigt liv, himmel och helvete, mirakler, obefläckad avlelse (halv genuppsättning), korsfästelse och uppståndelse från de döda väger med nyktra ögon inte mer på förnuftets våg än andra jämförbara sagor, fabler, sägner, myter, fantasier eller legender.

Sockrat budskap

Ett annat livsstilsföretag är Coca-Cola. Sockrad befrielse, konsumismens blod på flaska, långt vidare spridd än kristendomen. Samma löfte om tillhörighet, den invigda skaran, frälsning och ett lyckligare liv. Barnen fångas in tidigt, på MacDonald’s och i ”commercials”. Samma ihåliga och tomma schimär. Verkligheten göre sig icke besvär. Skillnaden är synen på livet efter detta. Coca-Cola håvar krasst in pengarna för sin illusion här och nu. Det gör kyrkan också men utlovar dessutom ett evigt paradis.

Bön är som homeopati; ingen mätbar effekt förutom placebo. En parallell i den verkliga världen är meditation, som bevisligen har medicinska effekter. Det kan naturligtvis inte uteslutas att bön har en liknande bieffekt. Med hjälp av ”religiösa” pengar ur Templetonstiftelsen i USA undersökte man effekten av förbön. Resultaten av ett brett upplagt dubbelblindtest visade ingen eller till och med negativ effekt. Gruppen man bad för men som inte visste att de ingick i experimentet och blindgruppen uppvisade inga skillnader. Gruppen som visste om att de ingick i försöket visade negativt resultat.

Droger är ytterligare en verklighetsflykt. Socialt accepterade i vissa kretsar. Sinnena dövas, men blir sanningen lättare att bära? Blir livet lättare att uthärda? Oavsett om du säljer illusioner, sockrat vatten eller andra droger blir du medansvarig för en livslögn. Varje gång!

Att tro ter sig lika egoistiskt som att dricka brunt vatten, sniffa snö eller att göra karriär. Det leder i varje fall inte automatiskt till större altruism. Du dricker, sniffar och ber en bön oftast för din egen skull. Eller hur?

Människan har två kompanjoner hela livet längs livslinjen; skuld och oro. Kunskap om verkliga förhållanden, som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet, skapar trygghet. Okunskap föder oro. Våra välfärdssamhällen; de tryggaste platserna på jorden, byggdes med kunskap. Förankra din egen livsåskådning i verkligheten! Ta reda på mera, bygg din egen trygghet. Du riskerar att bli vidsynt på kuppen.

Naivt konststycke

Att tränga in i och reflektera över hela vidden i frågan om tro och vetande är en fascinerande resa. Det mest konkreta är religionens roll och historia jämfört med den naturvetenskapliga beskrivningen av verkligheten. I kontrast till den evolutionära förklaringen och själva livets mycket komplicerade och skakiga utveckling här på jorden framstår hela det religiösa konststycket som minst sagt naivt. Därmed inte sagt att troende är naiva; alla är i sin fulla rätt att tro på precis vad de vill så länge det inte går ut över oss andra. Men att kalla det religiösa budskapet om till exempel guds vilja för kunskap är med förlov sagt häpnadsväckande. När man dessutom kräver att det skall ligga till grund för politiska beslut borde Konstitutionsutskottet eller Allmänna reklamationsnämnden gripa in.

De redan troende, ju äldre de är, kommer inte att byta livsåskådning mer än i enstaka fall. Men ointresserade, religiöst okunniga, ljummet troende och barn och ungdom kan fortfarande ”räddas” undan naiv ”kunskap”. De både frågar efter och är öppna för helt andra livsval. Ingen borde undanhållas modern, ”äkta” kunskap. Kunskap övertrumfar alltid okunskap speciellt som den målar livet i häpnadsväckande färger. Det blir både mera fascinerande och tryggare att leva!

Att påstå sig veta något om en transcendent gud och evigt liv är kvalificerad lögn. Ingen har tillgång till någon som helst kunskap om en tillvaro efter döden. Det kan aldrig bli något annat än ogrundade spekulationer. Hänvisningar till personliga upplevelser kan objektivt sett inte bli något annat än rena gissningar. Varför skulle en teolog och än mindre en religiös lekman ha större förutsättningar att staka ut livet på andra sidan än någon annan? Deras utsagor kan inte ens kallas kvalificerade gissningar. Enda ”beviset” är den löst sammansatta kristendomsmanualen som inte är uppdaterad på 2000 år! Heliga skrifters sanningsanspråk på mirakler och övernaturliga fenomen avfärdas naturligtvis av vetenskapen. De ägde möjligen rum i en transcendent värld dit bara troende är välkomna. Det är inte vad vi normalt kallar kunskap. Det kallas illusion.

Fattigdom och demokrati

Fattigdomen är mänsklighetens största gissel. Religionerna erbjuder som mest tröst i eländet; fördragsamhet och ett bättre liv ”på andra sidan”, men förmår inte lösa problemet konkret här och nu. De förmår inte ens att bidra till en lösning!

Moder Teresa, en katolsk ängel, vigde hela sitt liv åt att vidmakthålla fattigdomen. Hon är själva symbolen för religionens felprioriteringar; påven, guds ställföreträdare på jorden, gjorde prioriteringarna. Dessutom hävdade hon i sitt nobeltal att aborter är mänsklighetens största gissel! Hon kunde inte heller prioritera med religionen som bas.

Religion är i sig konservativ; för det bestående, mot förändring. Skillnaden mellan fattig och rik är bestämd av en ”högre makt”. Ett väsentligt bidrag till lösningen är däremot demokrati. Införandet av allmän rösträtt sprider i bästa fall kunskap till de breda lagren och engagerar de fattiga själva i lösningen. I processen ifrågasätts allt i den bestående ordningen, även skaparens roll. ”Du skall vara nöjd med din lott” och ”paradiset väntar på andra sidan” ersätts av politisk medvetenhet och samhällsomdaningar.

I takt med att etablerade trosföreställningar avmytifieras blir det ”tillåtet” även för den fattige att kräva sin rätt. Politisk rättvisa och religion är två olika pussel trots budskapet som Jesus påstås ha predikat. Demokratisk utveckling och religion hänger därför inte ihop.

Fattigdom i sig bevisar guds oförmåga och därmed hans icke-existens. Och om han finns är han lam i motsats till allsmäktig, allgod och allvetande. Även om allsmäktig borde översättas med väldig hjälper det föga. Speciellt som klassklyftorna i västvärlden återigen är lika stora som för 100 år sedan. Politiken har åtminstone infört sociala skyddsnät under tiden. Vad har religionen gjort?

Det uppenbara

Det religiösa budskapet är en gigantisk bluff, oftast företrädd av vuxna män! Det är ett förfärande faktum att kvinnor överhuvud taget är religiösa så som de fortfarande behandlas i religionens namn. Och dessa män har ambitioner att styra samhället baserat på bluffen. Titta på utstyrseln, åthävor, verktyg, byggnader, insignier och obevisade försanthållanden. Jämför påsk i Sankt Peterskyrkan med en militärparad i Nordkorea. Eller en ortodox manifestation i dagens Moskva; lika prålig och onaturlig som en operettscen. En orättvis överdrift? Vi kan nöja oss med ett vanligt statsbesök; en kung eller president inspekterar en militärparad och hukar under missilspetsarna. Det är en löjeväckande maktdemonstration! I kyrkorna hukar vi under tunga takbågar och ett eko som ok. Tragiken ligger i att vanliga små människor lockas och förförs av det tomma budskapet om befrielse.

Befrielse från vad? Från kunskapen? Från arvsynden? Från ensamheten i döden? Från intellektuell ärlighet?

Kyrkorna har i alla tider hävdat sin konstruerade verklighetstolkning. Successivt har sanningen uppdagats; modiga vetenskapsmän har bankat pannan blodig mot en religiöst upphöjd ignorans. Men kunskapsmotståndet har med tiden rämnat.

Kristendomen står och faller med jungfrufödseln och Jesu uppståndelse från de döda. Med hänvisning till det senaste inom bibelforskningen skrev KG Hammar i GP på julafton 2008: ”Det tycks finnas mycket att läsa mellan raderna i det äldsta evangeliet, Markusevangeliet, om vem denne Jesus var eller skulle ha kunnat vara. Vem kan påstå något bestämt? Det enda vi med säkerhet kan konstatera är att någonting hände i det lilla och undanskymda som satte fart på en utveckling utan motstycke genom tiden och ut över världen. Men hur ska vi förstå det? Förståelse hör samman med begrepp och föreställningar. Och dessa tycks vittna om hemlöshet. Inget enskilt begrepp och ingen isolerad föreställningsvärld tycks definiera hemligheten.” Fundamentet vacklar! Och se … det är kunskapen som är befriad!

I Sverige har vi varit underkastade en kristen belägring av tankevärlden i tusen år. Först 1951 blev det tillåtet att inte tillhöra ett religiöst samfund. Från år 2000 var det meningen att kyrka och stat skulle gå skilda vägar. Men det unkna dammet ligger kvar inte bara i vrårna. Med en rejäl dammtrasa uppdagar vi år efter år en spännande verklighet.

Under en livslång hjärntvätt får vi lära oss att kollektivt skandera ”Jag fattig, syndig människa bekänner inför dig, helige och rättfärdige Gud, att jag, som är född med synd, på många sätt har brutit mot dig. … .” Den kända men ödesdigra formuleringen bygger inte precis upp människan. Tvärtom! Kristendomen raserar självkänslan och håller oss i ”herrans tukt och förmaning”. Sedan rycker prästerskapet ut och skall befria oss. Hyckleri!

Med säkerhet har vi fått ett liv till skänks. Somliga upplever ett paradis, andra en jämmerdal och de flesta stretar oreflekterat på. Oavsett vilket måste vi alla möta ensamheten i själva döden. Religionen erbjuder en illusion om att gud tar emot på andra sidan? Livslögnen lyser som ett brinnande kors. Är det en befrielse?

I program som Teologiska rummet i P1 kan man lyssna till ärkebiskopar och andra lärda teologer och filosofer reda ut begrepp som gud och treenighet. Vuxna människor, som åtnjuter allmän respekt, tillåts använda public service till krumbukter och invecklingar i krokiga utläggningar om något som är större än allt annat, ligger bortom det begripliga, är transcendent och sträcker sig långt utanför människans tankeförmåga, som både är och inte är, på samma gång som det kan vara både och eller bara en eller två men inte finns i sinnevärlden samtidigt som detta något är fullkomligt konkret för troende i bön men sätt för guds skull inte etiketter på företeelserna som du tillber. Det vore avgudadyrkan!

Vuxna, respekterade människor använder kunskaper som samhället har bjudit på till att fly ut i en verklighet till och med bortom den virtuella. Vart tog den intellektuella hederligheten vägen?

Det är uppenbart att kejsaren är naken! Han vill inte ens medge att stassen är köpt på second hand; gyllene regeln och jungfrufödseln har till exempel burits av många tidigare ägare. Han tror istället att han bär den vackraste utstyrseln av renaste siden. Men den är så tunn, transcendent och luggsliten att den inte ens skyler de mest uppenbara skavankerna.

Religiös invändning

”Ja, men”, invänder en troende, ”eftersom ett liv efter detta inte går att motbevisa kan det ju finnas. Därför kan även Gud finnas!” Men ingenting ”finns” bara för att vi vill att det skall finnas om vi med ”finnas” menar i sinnevärlden eller som vi brukar säga: ”… i verkligheten”. I fantasivärlden, i föreställningsvärlden, kan däremot vad som helst finnas. Precis vad som helst! Där finns alla subjektiva upplevelser. Till exempel K G Hammars och Ulf Ekmans personliga relation till gudomar, mirakler och skriftens bokstav. Men de båda herrarna har inte mycket gemensamt. Deras tolkningar skiljer sig åt, deras moral tar sig olika uttryck. En religiös tolkning av verkligheten är alltså inget bevis för att någonting ”finns” och inte heller en stabil ledstång för den vilsne. Den varierar från kyrka till kyrka, tolkning till tolkning och från tid till annan.

De sansade invänder att ingen upplyst och intelligent kristen längre bokstavligen tror på de övernaturliga fenomenen. Berättelserna är inget annat än anekdoter, allegorier och metaforer. De är kristna erbjudanden som var och en är välkommen att ta ställning till. Men då har de glömt sin egen barndom, den tid då vi nästan alla, utan undantag, trodde på tomten. Barn gör ingen skillnad på metaforer och verklighet, de har inte tillgång till den begreppsvärld som är ”nästan” sann. För ett barn är ”yttersta domen”, ”han ser dig överallt och alltid”, och ”om du inte sköter dig kan du hamna i helvetet” detsamma som sant. Många barn får sedan lida av mardrömmar och samvetskval hela livet. ”Oskyldig” barnatro förvandlas till skärseld redan i detta livet.

”Ja, men jag vill att gud ska ha en mening med att just jag finns till!” Man nästan ser de otåliga fossingarna stampa i golvet. Javisst, men du får acceptera ansvaret för att formulera den själv. Naturens mening formuleras helt enkelt: För generna vidare!

”Ja, men jag vill tro att gud är ovillkorlig kärlek, att han älskar alla, att allt elände i världen är ett resultat av människans fria vilja.” Att han inte ingrep under förintelsen kan ju bero på att det bara handlade om judar. Att han inte förhindrade terrorattentaten den 11 september kan ju bero på att det handlade om bara 3000 hycklande amerikaner. Men att han släppte tsunamin lös och släckte flera hundra tusen liv är oförlåtligt. Och kan inte skyllas människan!

Det spelar heller inte så stor roll om de menar en godmodig farbror som sitter på en molnkant, en dömande allmakt eller ett transcendent spöke som finns överallt och ingenstans? Oavsett vilket finns det ingenting som tyder på att hans kärlek är något annat än din och min förmåga att älska? Är du förmögen att älska mänskligheten och samtidigt förhålla dig till världseländet ska du vara stolt över det. Ge inte gud det oförtjänta erkännandet!

Gudsupplevelser hör till den privata sfären. Att försvara en kärleksfull gud och samtidigt anklaga människans fria vilja för eländet i världen håller inte för en granskning ens i den enklaste tingsrätt.

”Ja, men det är i alla fall i den kristna myllan som vårt välfärdssamhälle har växt upp!” Ur vilken mylla skulle det annars ha skett? Är det tack vare eller är det trots kyrkan? Inte i någon historiebeskrivning har jag noterat att kyrkan stod på barrikaderna och stred för fattigjonens rätt att bilda fackföreningar eller andra självklara demokratiska rättigheter.

För att inte nämna hur kristendomen en gång i tiden kom till Sverige. Troende vill gärna tro att det var en räddningsaktion för att tillgodose de breda lagrens längtan och trängtan efter frälsning. Men var i historien finner vi något folk som har skickat bud, faxat eller mejlat efter en frälsningsarmé? På den tiden fanns det två löst sammanhållna riken; Göta och Svea. Stormännen insåg att deras konkurrenskraft skulle stärkas om de fick tillgång till religionens maktstruktur. För att få ett franchiseavtal med påven var de tvungna att gå samman. Genom fusionen mellan Göta och Svea bildades staten Sverige i det momentet då vatikanen installerade en ärkebiskop här år 1164. Det är därför kristendomens förtjänst att Sverige bildades men det hade ingenting med folklig efterfrågan att göra. Missionen som strålar ut från Rom hade samma imperialistiska drag då som nu. Sviterna ser vi i hela Afrika och Sydamerika.

Vördnad för icketro

Vetenskapen förtjänar all tänkbar vördnad. Historiskt har kyrkan visat motsatsen.

Vi har i alla tider tvingats att visa speciell vördnad för det religiösa budskapet och samtidigt censurera de ateistiska argumenten. Under tusen år har kyrkan i Sverige inte visat någon som helst hänsyn till eller vördnad för icketroende, homosexuella och kvinnor. Den kristna moralen är ovärdig ett upplyst samhälle. Alla de faktorer som är tecken på ett gott och lyckligt liv; låg barnadödlighet, få tonårsgraviditeter, frihet att välja livsåskådning, tillgång till sjukvård och utbildning m m, ligger i topp i de avkristnade länderna där demokrati och mänskliga rättigheter är som mest utbredda. Andelen troende avtar med högre utbildning. Och med högre intelligens.

I mediabruset trängs de positiva budskapen undan av miljöhoten, upprustningen i öst, terrorismen, finanskrisen osv. En motvikt är till exempel Hans Roslings sagolika glädjebudskap som gör detta livet långt hoppfullare än den religiösa illusionen om ett nästa. Han beskriver den fantastiska utvecklingen i världens fattigaste länder sedan 60-talet. En utveckling som inte kan tillskrivas religiösa insatser. Den är istället resultatet av vetenskapliga och humanistiska ansträngningar som alltför ofta motarbetats av religiös dogmatism, till exempel kondomförbud i HIV/AIDS-drabbade regioner.

Det är inte bara trosbekännelsen som håller människan i strama tyglar. Smått arroganta religiösa företrädare hörs då och då lite nedlåtande påminna oss om det självklara faktumet att vetenskapen är begränsad; den kan faktiskt inte förklara allt! ”Människans fattningsförmåga är begränsad. Materialismen och naturalismen är ytterligare begränsningar. Det finns en mycket, mycket större verklighet. Gud är gränslös.”

Samtidigt kan man läsa i svenska kyrkans jubileumsbok Befrielsen:

När man vill veta för mycket, pressar man Bibelns och den kristna traditionens rika och mångfacetterade bilder. Vi använder dem, som om de vore mer än bilder, liknelser eller visioner, som tillsammans berikar våra perspektiv och gör oss känsliga för Guds vilja. Nu måste vi nöja oss med att leva i de gåtfulla spegelbildernas tillvaro. Det hör till trons ödmjukhet. För en kristen är det tillräckligt att vara en Jesu lärjunge. … Att inte veta för mycket – att inte stelna i tvärsäker kunskap – är viktigt.

Jo, du läste rätt och det skrevs 1993!

Religiösa filosofer och teologer hävdar att verkligheten består av en naturlig och en övernaturlig domän. Av naturliga skäl är det omöjligt att bevisa den övernaturliga. Där huserar den transcendenta gudomen. Den finns alltså bara i trons värld och är oförklarlig.

Den naturliga verkligheten består av en förklarlig och en ännu ej förklarad del. Vetenskapen utvecklas hela tiden och vinner ny terräng. Den förklarade delen växer därför ständigt. Den andra väntar på förklaring. Lägg märke till skillnaden mellan ”oförklarlig” och ”ännu ej förklarad”. Många fenomen förr i världen tedde sig övernaturliga; oförklarliga, men visade sig vara ännu ej förklarade.

Allt från stenyxor och pilspetsar till kokkärl och hjulet föddes ur rationellt tänkande. På de gamla grekernas tid formulerades tankar kring vetenskap, som idag förfinats till den bästa metoden att förklara verkligheten med. Det har lett till sagolika framsteg inte minst på läkekonstens område. Religion är över huvud taget inte inblandad annat än som broms.

Religionen förklarar bara de stora ”vuxenfrågorna”! Ett uttryck som en ung framgångsteolog myntade i TV. De kallas annars existentiella. Med svar gripna ur luften dvs en transcendent himmel. Det är ödmjukt att inte förhäva sig. Högmod går före fall.

Tänk om det är en myt att människans och vetenskapens förmåga är så begränsade? Tänk om det bara är ytterligare ett sätt att hålla massorna i herrans tukt och förmaning? Tänk om den övernaturliga verkligheten bara är ett påhitt? Tänk om det är tvärtom?

Verkligheten kan liknas vid ett gigantiskt pussel. Det består av miljarder bitar i form av fossil, lämningar, ben men också objektiva fakta, vetenskapliga rön, vackra formler, nya mediciner, effektivare energiutvinning etcetera, etcetera … Kisar du ser du vad pusslet föreställer även om många bitar fortfarande saknas (Psst! det är ett porträtt av Greta Garbo). Att fylla i luckorna med gud är att göra honom en otjänst. Hittills har luckorna i allt snabbare takt fyllts av nya upptäckter. Fram växer en sagolik verklighet. I samma takt blir gud allt mindre och mindre.

Antalet pusselbitar strömmar till exponentiellt. Till mänsklighetens fromma. Allt tyder istället på att människan har en fantastisk fattningsförmåga som dessutom utvecklas hela tiden. Vår förmåga att se till helheten, göra en totalbedömning, kom till för ca hundra tusen år sedan. Behovet av att hålla reda på tiden blev en evolutionär fördel först med kokkonsten. Vetenskapen ligger inte långt efter. Cern-reaktorn kommer Big Bang mycket nära inpå livet. Det skiljer någon fraktion av en fraktion upphöjt till femtioelva nollor av en sekund.

Vetenskapen förklarar verkligeheten med fakta, objektivitet, rationellt och kritiskt tänkande. Religionen förklarar existensen med mirakler, spekulationer och illusioner. Tänk om det är en myt att det skulle finnas en metafysisk, övernaturlig, transcendent verklighet? Tänk om det är en myt att människan inte förstår allt? Varför skulle verkligheten bestå av något annat än det naturliga? Bedöm själv!

Vetenskaplig verklighet

Till skillnad mot religiösa livsåskådningar och deras tolkningar av verkligheten ser den vetenskapliga tolkningen likadan ut överallt. En vattenmolekyl består av två väte- och en syreatom i alla länder, i alla kulturer, i alla trossystem. Den religiösa moralen är rigid och måste ständigt omtolkas. Vi andra har för länge sedan insett att moral är någonting relativ. Vetenskapen griper in i alla människors vardag som till exempel väderprognoser, mobiltelefoner, mediciner, vattenrening, elektricitet, plastprodukter osv osv osv … Vi skulle inte överleva utan det rationella tänkandet. Avstår man från religion händer ingenting. Absolut ingenting!

Verkligheten är den att Sverige gick från fattigdom till rikedom på hundra år tack vare utvandring, social utveckling, industriella framsteg, skola åt alla, demokratisk tillväxt, allmän rösträtt, fackföreningskamp, samarbete på arbetsmarknaden och mycket, mycket mera. Samma hoppingivande utveckling sker just nu i världen i stort! Hans Roslings fascinerande berättelse om sagolika framsteg i de allra fattigaste länderna sedan 60-talet och framåt är ett glädjebudskap. Välstånd, fred, bättre hälsa och ökande levnadsstandard har blivit verklighet i stora delar av världen tack vare enorma teknologiska, vetenskapliga och sociala landvinningar. Fler kvinnor åtnjuter självbestämmande, juridiska och sociala rättigheter, och de intar sin självskrivna plats på fler och fler samhällsområden.

Hur skulle du reagera om det en dag på senhösten samma år som Barack Obama valdes till president i USA kom ett mejl – dold kopia – från en kuf som berättade om en bibel, om någon som heter Jesus, om miraklerna, uppståndelsen från de döda, jungfrufödseln och alltings skapare? Mejlet kom visserligen från en kompis som uppmanade dig att skicka det vidare till minst tjugo nya adresser annars skulle han inte bli frälst? I texten utlovas också evigt liv! Tanken på ”nigeriabrev” och tomma löften om mobiltelefoner ligger nära. En snabb koll på nätet. Nej, det verkar inte registrerat på någon ”avslöjarsajt”. Det är en komplett nyhet! Skulle du skicka mejlet vidare?

Hur skulle en upplyst värld med utbildade människor ta emot … befrielsen var visst rubriken på mejlet?

Ett fascinerande liv

Att leva sitt liv i den sagolika verkligheten är ett fascinerande liv. Långt mera fascinerande än den gungfly som religionen erbjuder. Ständigt nya perspektiv på tillvaron, ny kunskap om universum, om människan, om floran och faunan, om evolutionen, om hjärnan, om ursprunget, om … Kunskapsmassan växer ständigt. Det finns alltid något nytt att lära sig. Den som bygger sin livsåskådning på vetenskap vet med säkerhet att den ligger närmast verkligheten själv. Allteftersom vi lär oss mer om naturen ritar vi om kartan. Det är vetenskapen ensam om. De andra tolkningarna håller fast vid sina dogmatiska beskrivningar och anhängarna läser in, tolkar om och kränger en förvrängd och otidsenlig berättelse över en häpen verklighet.

Ateism

Under analysen blev jag också medveten om min egen ateism. Allt tyder på att jag ”saknar tro på existensen av gudomar”. Det kändes nytt och fräscht på något sätt. Lite spännande att säga det högt de första gångerna. Men efter någon månad började tanken kännas nattstånden; varför skulle jag definiera mig i relation till något jag inte tror på, inte tror existerar och som jag genom historien ser har gjort mer ont än gott? Jag har en humanistisk livsåskådning rätt och slätt. Och jag tror på en massa positiva och viktiga saker i tillvaron. Därför vänder jag mig bestämt emot att religionen; kristendomen i vårt fall, av historiska skäl skall vara ”alltings mått”!

Ateism är ett filosofiskt ställningstagande, punkt. Den är inte en livsåskådning och den är inte heller bara en spegelvänd tro. Du har till exempel aldrig hört någon säga att ”det är en sport att inte spela fotboll”. Livsåskådning är som en tom godispåse. Den fyller man efterhand med godis, inte med ingenting eller med vakuum. Jag tror alltså inte på ingenting. Däremot tror jag på till exempel demokrati och de mänskliga rättigheterna.

Religiösa företrädare kopplar med förkärlek ihop ateism med världens illdåd. Det är ett fult retoriskt trick som kallas ”guilt by association”. Ateismen är ett stort hot mot de religiösa och deras privilegier. De har därför all anledning att svärta ner den med Hitler, Stalin och Mao. Men oavsett om dessa herrar var ateister eller inte så har ingenting någonsin skett i ateismens namn. Ingen har sett ett plakat med texten ”Ateismen lever!” eller ”I ateismens namn …!” Precis lika lite som Bertrand Russell och Jean-Paul Sartre; två av världens mest namnkunniga ateister, startade fredsrörelse och krigstribunal i ateismens namn. De gjorde det för att de trodde på rättvisa och upprättelse, på värdighet och respekt.

Trots att jag bara för ett år sedan kände stolthet över att jag hade kommit så här långt tar jag inte gärna ordet i min mun längre. Jag tror ju på viktigare saker som demokrati och individens frihet. Men vad kallas det?

Livsåskådning i skolan

Om det humanistiska synsättet över huvud taget får plats på skolans schema jämställs det med de andra livsåskådningarna. Det är oftast liktydigt med de religiösa alternativen. Stort som litet. Oavsett antal anhängare eller sympatisörer.

Skolan skall bygga på en humanistisk grund; demokratisk fostran, vetenskap och beprövad erfarenhet, kritiskt tänkande och vetande framför tro. Och ändå odlas myter som att människan är en religiös varelse, att andar mycket väl kan öppna och stänga dörrar, att alternativmedicin visst fungerar osv.

En långlivad myt är den att människan vid födseln är ett oskrivet blad trots att alla i alla tider med egna ögon ser bevis på motsatsen. Senare forskning tyder till exempel på att människan i sin genuppsättning har ärvt altruism, egoism och behov av att underordna sig en auktoritet – samtidigt. Det ligger ett överlevnadsvärde i att tillhöra och värna sammanhållningen i den egna gruppen gentemot ”dom andra”. Baksidan kan förklara rasism. Om reviret krymper och tillgången på mat tryter blir var och en egoist i olika grader; en ren överlevnadsreflex. Att en grupp behöver en ledare är ett känt faktum och en vanlig företeelse i djurvärlden; en alfahanne. Det kan förklara att vi så lätt underordnar oss även fascistiska och diktatoriska ledare. Att överlämna sitt liv i guds eller i Maos, Hitlers eller Stalins händer är på det principiella planet en hårfin skillnad. Modern hjärnforskning kan förklara mycket mera. Ingenting tyder dock på att människan har ett nedärvt behov av religion. Dessutom är vårt genom mycket äldre än i vart fall dagens religioner.

Humanismen som livsåskådning

Som humanist ”tror jag på allt som det finns förnuftiga skäl att hålla för sant”. Humanismen som livsåskådning har ett större förklaringsvärde än alternativen precis som biologi förklarar verkligheten mycket bättre än intelligent design. Alla andra livsåskådningar anser sig självklart också vara det unika alternativet; det ligger i sakens natur. Det är dock ett faktum att humanismen med den vetenskapliga metoden ligger närmast verkligheten! Vi kan naturligtvis inte lägga beslag på vetenskapen, ”bara” låna den som den bästa metoden. Med vetenskap närmar vi oss successivt sanningen. Resultaten uppdateras kontinuerligt; kartan ritas om när den inte längre stämmer med terrängen. Alla som ägnar sig åt vetenskap, oavsett i vilken kultur, i vilket samhälle, i vilken tradition talar samma språk. Metoden är densamma överallt. Samhällets utveckling vilar på vetenskapens välsignelser samtidigt som vi får dras med dess misslyckanden. Religionens bidrag till det stora världspusslet är med förlov sagt bitar som inte passar. Det är ett annat pussel.

Slutsats

Debatten om tro och vetande är ändlös. Det går inte att bevisa guds existens. Inte heller motsatsen. Ingen får till slut ”rätt”! Därmed är risken uppenbar att debatten spårar ur.

Därför tänker jag i fortsättningen framhålla fördelarna med den humanistiska livsåskådningen; demokrati, mänskliga rättigheter, sinnliga upplevelser och vetenskapens bedrifter. Hur vi förklarar verkligheten.

Vi tillhandahåller kunskap; som gör skäl för namnet, och inspirerar alla att ta till sig av den för att själva bedöma vilken livsåskådning som bäst förklarar verkligheten.

Ta ställning!

Summa summarum

Med tanke på allt gott kyrkan har uträttat genom tiderna kanske man borde vara lite mer försonlig? Avsikten är ju god. Guds tjänare lägger hela sin själ i kallelsen, inte alla men många offrar sig.

Förresten, va’då allt gott? Skinnat folk på pengar, byggt överdådiga och överdimensionerade katedraler som får människor att känna sig små. Enkel matematik visar att kyrkans krav på tionde måste ha varit mycket större än givmildheten. Annars skulle inte pengar på hög, fonder och kassakistor digna efter att alla omkostnader och löner är betalda. Det blev inte så mycket över till ”god verksamhet” i relation till den egna berikningen.

Med gott (gud på tyska) samvete har religiösa förkunnare i alla tider lurat mänskligheten med falsk tröst. Kyrkan har alltid hävdat att den har, och under större delen av historien dessutom monopoliserat, svaren på de stora, seriösa, existentiella frågorna. Vilsna själar, intellektuella medborgare … alla sorters sökande individer har fått samma ihåliga svar om evigt liv, guds barmhärtighet och förlåtelse. Ingen upplyst kyrkoman borde sova gott om natten efter den bedriften.

Referenser

Har lyssnat och lyssnar mycket idogt på Människor och tro, Filosofiska rummet, Samtal pågår och vetenskapsprogrammen i P1. Ser Existens och Annas eviga, vetenskapsprogram och Dawkins-serier på SVT. Har läst Befrielsen; Svenska kyrkans jubileumsbok från 1993, Liv – ett resultat av evolution eller skapelse?; Jehovas vittnen, Illusionen om Gud; Richard Dawkins, Du stor Gud; Christopher Hitchens, Brev till en kristen nation; Sam Harris, Tro & Vetande 2.0; Sturmark, Handbok för ateister och Kraften att leva; Michel Onfray, Tro vett vanvett; Hans Christian Cars, Förundran; Stefan Edman, Skapelsekonspirationen; Per Kornhall, Humanisten och HumanistInfo, Big Bang eller Varde ljus?; Maria Gunther Axelsson, Tro och livsåskådning; Ingemar Hedenius, Kosmos; Stephen Hawking, Evangelium enligt Jesus; Norman Mailer, En kortfattad historik över nästan allting; Bill Bryson. Ögnar då och då i Den Jesus som aldrig funnits; Roger Wiklund, Människors undran; Ronny Ambjörnsson, Historien om Gud och Myternas historia; Karen Armstrong, Jakten mot nollpunkten; Carl Johan De Geer, Människans rättigheter; Thomas Paine, 20 filosofer; Gunnar Fredriksson, Om arternas uppkomst; Charles Darwin, Religion utan uppenbarelse; Julian Huxley. Håller aktivt på med Salvekvick och kvacksalveri; Simon Singh och Edzard Ernst, Vårt djuriska arv; Sverre Sjölander, Demokratins förfall; Boisen och Norrman, Ett oskrivet blad; Steven Pinker.